Hur vet man om någons känslor är "subjektiva"?

I see

19 jul 2017, 15:34

Tycker mig se ett mönster i de jag träffar inklusive mig själv när jag dejtar.

De som är väldigt motiverade och visar alldeles för stort intresse för snabbt. Vilket för mig känns väldigt opersonligt. De verkar liksom redan veta att de vill träffas igen efter första dejten för att det är deras strategi på något sätt. Sen rullar det bara på....
De hör av sig hela tiden ofta flera gånger om dagen, vill dela allt och ankyta fort, vilket får mig att backa varje gång. Inte för att jag inte eventuellt vill ha detta emed rätt person när det ger sig men först måste vi förtjäna varandra och etablera ett genuint "Subjektivt" intresse. Jag vill inte fylla en tom plats i någon utan känna mig vald som att personen klarar sig utmärkt själv men bara inte vill avstå mig eftersom jag tillför något bra i deras liv.

Den andra varianten är den intimititesskygga som spelar svår direkt men ändå vill lägga ut små hintar av intresse för att fylla sitt bekräftelsebehov. "Energitjuvarna! Dessa håller sig ofta korta, försvinner titt som tätt och dyker sen upp igen när man glömt bort dem. Dessa förmodar jag har svårt att anknyta och lägger ut många krokar lite överallt, ägnar sig i större utsträckning av kk´s hellre än att etablera djupare kontakter?!

Den sista men vanligaste är sexraggaren som använder sig av 3 olika fraser av ytterst fantasilös karaktär som spamskickas per automatik till alla kvinnor. De har inte ens krav på bild eller personlig information.

Jag har alltid tänkt på kärleken som just SUBJEKTIV. Att man springer på någon när man minsta anar det som man bara inte kan/vill vara utan av ytterst personliga skäl. Att man ser sin like, någon som ska få en att lära känna sig själv djupare.

Men var finns det subjektiva idag? När illusionen om skräddarsydd tillgänglighet
präglar de flestas val och möten. Hur vet man om någon väljer just mig och inte bara "någon", vem som helst hellre än ensamhet?

Jonte

28 jul 2017, 11:31

I see skrev:
19 jul 2017, 15:34
Tycker mig se ett mönster i de jag träffar inklusive mig själv när jag dejtar.

De som är väldigt motiverade och visar alldeles för stort intresse för snabbt. Vilket för mig känns väldigt opersonligt. De verkar liksom redan veta att de vill träffas igen efter första dejten för att det är deras strategi på något sätt. Sen rullar det bara på....
De hör av sig hela tiden ofta flera gånger om dagen, vill dela allt och ankyta fort, vilket får mig att backa varje gång. Inte för att jag inte eventuellt vill ha detta emed rätt person när det ger sig men först måste vi förtjäna varandra och etablera ett genuint "Subjektivt" intresse. Jag vill inte fylla en tom plats i någon utan känna mig vald som att personen klarar sig utmärkt själv men bara inte vill avstå mig eftersom jag tillför något bra i deras liv.

Den andra varianten är den intimititesskygga som spelar svår direkt men ändå vill lägga ut små hintar av intresse för att fylla sitt bekräftelsebehov. "Energitjuvarna! Dessa håller sig ofta korta, försvinner titt som tätt och dyker sen upp igen när man glömt bort dem. Dessa förmodar jag har svårt att anknyta och lägger ut många krokar lite överallt, ägnar sig i större utsträckning av kk´s hellre än att etablera djupare kontakter?!

Den sista men vanligaste är sexraggaren som använder sig av 3 olika fraser av ytterst fantasilös karaktär som spamskickas per automatik till alla kvinnor. De har inte ens krav på bild eller personlig information.

Jag har alltid tänkt på kärleken som just SUBJEKTIV. Att man springer på någon när man minsta anar det som man bara inte kan/vill vara utan av ytterst personliga skäl. Att man ser sin like, någon som ska få en att lära känna sig själv djupare.

Men var finns det subjektiva idag? När illusionen om skräddarsydd tillgänglighet
präglar de flestas val och möten. Hur vet man om någon väljer just mig och inte bara "någon", vem som helst hellre än ensamhet?
Vet inte om jag fattar vad det är du menar, men det låter lite som att du har en ganska negativ inställning till dina dejters motiv och ärlighet. Hur de än beter sig så är det "strategi" eller "spelar svår" osv.
När jag dejtar brukar jag vara så öppen som möjligt och jag vet att andra upplever det som ganska på, jag ser det som att ge personen och tillfället en rättvis chans till att bli något bra och roligt. Är jag intresserad så visar jag det. På sätt och vis är det ju en strategi eftersom det ligger i mitt intresse att ta det vidare tills något ändras. Men det behöver ju inte vara något oärligt eller fel i sig.

Det där med subjektiv får du gärna utveckla. Att bara springa på någon och direkt se sin like och fatta tycke på ett djupare plan mm är ju trevligt, men det kommer i bästa fall leda fram till en dejt ändå och då sitter man i samma situation som i dina exempel i alla fall.
Så vad göra? Jag tror egentligen bara att du kan försöka ändra inställning till personerna du träffar och sluta placera in folk i några få fack. Du kommer bara applicera en massa saker som inte stämmer på dem, tröttna snabbt och förbli singel ensam och bitter.


Senast uppknuffad av admin9 28 jul 2017, 11:31.

Skriv svar
  • “Liknande Trådar”
    Svar
    Visningar
    Senaste inlägget